fredag 31 juli 2015

Black Sails är lika dåligt nu som då

När jag hade sett sista avsnitten av den första säsongen av Black Sails så skrev jag ett kort och mycket negativt inlägg. Jag avslutade med att skriva att jag var tveksam till om jag skulle ta mig an nästa säsong. Den andra säsongen är sedan länge slut och det är först nu jag har gett serien en ny chans. Jag lovade i nämnda inlägg att om det inte blev någon segling i det första avsnittet så skulle jag lägga ner. Nu har jag sett de två första avsnitten och det har i och för sig seglats en del men inte alls så som jag önskar. Jag vill se kanonrök, svällande segel, pirater med knivar mellan tänderna svingandes i rep mellan masterna. Istället bjuds det på snack snack och snack. Det är jättesvårt att följa med i alla intriger kring det piratnästet Nassau och alla dess konkurrerande kaptener. Eller så pallar jag inte försöka. Det är helt enkelt för tråkigt.

Så jag tror inte att jag ger den här serien fler chanser. De åtta avsnitt som återstår får helt enkelt vara. Sorgligt eftersom jag sett fram emot en piratserie, men sant eftersom den är helt kass.

Den har dessutom det längsta och tråkigaste introt sen John Adams.

tisdag 28 juli 2015

Strange magic

Den här texten innehåller nog en del spoilers, så den som är känslig för sånt ska kanske se det tredje avsnittet innan du läser.

Jonathan Strange & Mr Norell är en underlig serie. Det skrev jag efter det andra avsnittet och det skriver jag nu efter det tredje. Strange är ett passande namn. Även om just Jonathan inte är så jättekonstig. Han är mest en duktig magiker som kanske ibland är lite väl oförsiktig. Det är till exempel inte skitsmidigt att väcka döda italienska legosoldater till liv utan att veta hur han ska få död
på dem igen. Vi bjöds nämligen på lite zombies i det här avsnittet. Det kändes lite onödigt. De hade kunnat vakna till l iv men de hade inte behövt vandra runt som något från Walking Dead och prata vässande. Det passade inte riktigt in i denna annars så stramt engelska produktion. Men vad coolt det var när han spottade dem i munnen och de slutade tala en dialekt från helvetet och bytte till italienska. 

Vi fick se en del coola grejer från kriget. Bland annat byggde Strange en väg rakt genom landskapet som rullade ut sig framför hans fötter. Han försökte också flytta en skog. Det gick mindre bra. Vad jag minns från böckerna så flyttade han landskap hit och dit men det kanske inte hade funkat på TV riktigt. Annars är det finaste från kriget på den Iberiska halvön alla de snygga engelska uniformerna. Vilka mästerverk. Men vad lätt det måste varit att sikta på de där röda måltavlorna. 

Även om stora delar av avsnittet ägnades åt kriget så var det för lite i jämförelse med hela affären med Lady Pole och The Gentleman. Det är, som jag skrivit förr, lite läskigt och inte speciellt intressant. Jag blir mest deppig över sättet de behandlar Lady Pole. Hon sitter fastlåst i en stol hela dagarna. Även om avslutningen när hon tagit sig loss och gett sig ut på jakt efter Mr Norell var riktigt spännande. Arabella Strange dras också djupare och djupare in i The Gentlemans nät. Han dyker upp bredvid henne och hon reagerar knappt. Jag kan tycka att om någon plötsligt sitter bredvid än när man själv sitter inomhus så skulle man bli lite förskräckt. Men hon verkar mest bli lite irriterad. Jag antar att hon förstått att han är en magisk varelse. Han är också kär i henne. Det har varit tydligt och blev extra tydligt när han bad henne om något i utbyte mot att han kunde bota Lady Pole. Men hon svarade bara att de inte bör ses igen utan Jonathan närvarande. Det är deppigt att hon dras in i det där. Hon är en så sympatisk karaktär.

Mr Drawlight
Slutligen har jag några iakttagelser. 

Mr Drawlight som är personen som introducerar Mr Norell till Londons societet och som allmänt försöker påverka där han kan är en karaktär väldigt lik Lord Varys i Game of Thrones. De spelas på samma sätt, lite lömskt men älskvärt, och har ungefär samma funktion som informatörer och spindlar i nätet. 

De har lyckats få Ronan Vibert som spelar Lord Wellington att vara väldigt lik den historiska personen (som han avbildats). Håret är likadant och ansiktet snarlikt. Snyggt jobbat. 



söndag 26 juli 2015

Andra avsnittet av Jonathan Strange & Mr Norell

Sommaren är den tid på året då få serier kommer och då jag har svårt att ta mig tid att se på dem som så att säga borde ses. Men idag har jag äntligen tagit mig tid att se det andra avsnittet av Jonathan Strange & Mr Norell.

Det är en underlig serie. På samma sätt som boken med samma titel är en underlig bok. Framförallt är det underligt att se magi i England under tidigt 1800-tal. Speciellt som denna magi väcker uppståndelse men knappast verkar vara något konstigt för Londons politiker och adelspersoner. Tvärtom omfamnas den och används i kriget mot Napoleon.
The Gentleman och Stephen Black

Serien har också ett underligt mörker. Jag blir illa till mods av den och jag upplever den som psykiskt kuslig på ett sätt som gör mig glad att det är mitt på ljusa dagen när jag skriver det här. Framförallt är det historien med The Gentleman och  Lady Pole som gnager. Lady Pole väcktes från det döda av Mr Norell i det första avsnittet. Men i samband med det lovade Mr Norell bort halva Lady Poles liv till The Gentleman. Han är någon slags demon från en annan dimension. Och nu tar han med sig Lady Pole på dans varje natt. Mr Norell försökte, i det här andra avsnittet, protestera men The Gentleman stod på sig och Mr Norell gav vika. Och nu väljer han att blunda för vad han har gjort. Samtidigt som det är omöjligt för Lady Pole att berätta för någon vad som händer. Varje gång hon försöker kommer det bara andra ord ur hennes mun. Dessutom har den sympatiske tjänaren Stephen Black dragits in i hela cirkusen. Det är mycket underligt, lite svårt att förstå och ganska obehagligt.

Men om det ovanstående kan tolkas som negativ kritik så ska jag nu vända på steken och hylla lite. Spelet mellan Mr Norell och Jonathan Strange är lysande gestaltat. De är båda magiker och till synes på samma sida. Samtidigt är de konkurrenter och gör allt för att utmanövrera varandra. Det är intressant att se. Det är en kamp mellan den experimenterande Strange och den teoretiska Norell. Mot slutet av det här andra avsnittet skickas Strange ut i kriget för att trolla på fältet och Norell blir kvar i London. På så vis slipper de varandra vilket båda verkar lättade över. Och vi som tittare kan se fram emot lite action i stil med det fantastiska trolleriet som Strange stod för när han med hjälp av sandhästar frigjorde ett fartyg från ett grund. Otroligt snyggt.

Hittills är jag med andra ord inte besviken på hur en av mina favoritböcker har gestaltats av BBC.



fredag 3 juli 2015

The Office säsong 9 + complete series

Så var det klart. Sorgligt, fint och härligt på samma gång. Jag hade inte alls samma ångest eller gråtattacker som när Parks and Recreation slutade så för mig är nog fortfarande Parks den bästa serien. The Office tog sig aldrig i jämförelse. Det som jag dock tycker att The Office lyckats med i jämförelse med många andra serier är att de hållit en bra och jämn takt under alla säsongen. Det var en dipp under säsong 6 men sen tog det sig igen.

Okej, jag var kanske inte superglad när Jim och Pam bråkade och var olyckliga på riktigt. Det var så himla verkligt. Det var inte bara en kram och sen var allt bra utan det krävdes jobb, jobb och beslutsamhet. Men som tur är (för vilken otroligt dålig serie det hade blivit annars) löste det sig och de blev lyckliga.

Jag både gillade och ogillade de sista två avsnittet. Gillade för att vi fick en liten liten inblick i vart karaktärerna hamnade. Och Michael kom tillbaka med babybilder! Det jag inte gillade var att det var för mycket handling och för lite lycka. Det var en av anledningarna till att jag fullkomligt älskade slutet på Parks and Recreation, att det var så mycket lyckliga och såklart lite overkliga slut. Serien tog fiction till en ny nivå och sket i att försöka göra realistiska grejer. Jag hade velat se mer sagoslut i The Office.

Ni märker ju, det är svårt för mig att inte jämföra The Office och Parks and Recreation. Något som inget av dem egentligen förtjänar, de spelar i olika ligor egentligen. Men jag är helt säker på att framtida komediserier kommer att få mäta sig med både The Office och Parks and Recreation, de är två helt underbara serier som alla, verkligen alla, borde kolla in.

onsdag 1 juli 2015

Serietips: Catastrophe

För någon kväll sedan plöjde jag hela den första säsongen av Catastrophe, en serie med både brittiska, amerikanska och irländska dialekter. En härlig kompott som jag föll för enkelt. Och med 6 avsnitt på 30 minuter var det en enkel plöjning.


Serien handlar om Sharon och Rob som råkar bli gravida efter en vecka i London. Rob flyttar till London och vi får följa deras liv i både med och motgångar. Det är nämligen inte helt problemfritt att bli gravida vid när man är över 40 och samtidigt försöka skapa en relation med varandra. Det är en komediserie i botten men jag tycker att det är lika mycket drama med tanke på alla svåra grejer de går igenom. Den är lite lik The Big C på det viset. Och ni som är trogna läsare vet hur mycket The Big C betydde för mig :) På samma gång så är den inte alls så sorglig som The Big C utan istället är den lite mer knasig.

Catastrophe har blivit förnyad för en andra säsong som antagligen kommer sändas i slutet av 2015. Ännu en anledning till att kolla på första säsongen alltså!

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...